Lena Andersson
“ENGRAM“

Härnösands konsthall
4 sept -2 okt 2004
Arr: Härnösands kommun

Jag hade nästan glömt bort den stora befrielsen som finns i själva skapandet, i
att låta penseln bara få leka sig fram över den övermodigt stora duken, och nästan glömt att bilder bara kan få finnas så som smycken finns, utan egentligt budskap,
men som gåvor.

Lena Anderssons “väggsmycken“ på Härnösands konsthall påminner mig om detta.

Hon har som rubrik för sin utställning ordet “ENGRAM“, minnesspår, dvs spår i vårt inre som gör det möjligt för oss att bevara och på nytt framkalla det vi en gång upplevt. Hjälper de spåren oss att återuppleva ljusa stunder, då utgör de en del av våra värdefullaste skatter. Skrämmer de oss, blockerar de oss, då finns det all anledning att göra oss av med dessa spår och på så sätt befria våra själar. I båda fallen är en konstnärlig bearbetning en möjlighet.

Lena Anderssons engram tycks mig sprungna ur ljusa och lyckliga tillfälligheter, de tillfälligheter som vi knappast ens lägger märke till, men som kan försätta oss i nästan euforiska tillstånd: en färgskiftning, några formmöten, en ton, ett visuellt spratt.

De av hennes bilder, som främst består av sådana till synes enkla tillfälligheter, lyser som solglimtar. Upp eller ner spelar ingen roll. Titlar, som ”Badrumspirater”, ”Helikopterblommor”, ”Vilande kartonghjärtan” osv, kapar varje förtöjning till det som vill hindra fri flykt.

Men hennes bildvärld består också av mera medvetna tillrättalägganden, vilka lämnar i varje fall mig oberörd. De är som något passerat.

Jag uppehåller mig därför nästan uteslutande hos de mindre och ljusklara “tillfälligheterna“. Där vaknar en lust, där påmins jag om bildlekens befrielse och det är stort nog.

TORGNY ÅSTRÖM

Till utställningen har Lena Andersson låtit framställa en katalog med mycket bra reproduktioner.

Se mera arbeten av Lena Andersson på www.lenaandersson.se